...

Jag kan inte sätta ord på tankarna.
Kan inte beskriva känslorna.
Det blir inte som det ska.
Jag vill låta er förstå presis hur det är och vad jag tänker.
Men det går inte. Jag vill inte.
Men jag svävar i ovishet.
Och jag behöver prata.
Jag behöver skrika ut min oro.


Och ska jag vara ärlig, är jag livrädd för döden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0