L i n B o r g m a n

Jag ligger och surar i en värld som är helt svart och vrickad.
Saknaden efter dig blir större och större år efter år.
Du och jag var oskiljaktiga
och
 jag vill vrida tillbaka klocka och få dig tillbaka.

Livet går vidare, men sorgen består.

Jag saknar ditt skratt
Jag saknar din röst
Jag saknar din kropp.

Folk säger att du mår bättre nu,
men det ger min ingen tröst.

Jag har fortfarande svårt att fatta vad som hände
Du kunde väll berättat för mig hur du kände.

En saknad så djup
att inga ord i världen förklarar saknaden.  © L i n B o r g m a n


Edit; Lite slarvigt , menmen.