L i n B o r g m a n

För några månader sedan batande jag, ajabaja! Jag ville vara smal och undvek, ja allt. Trodde det skulle gå galant, jag skulle bli jätte smal! Precis vad jag ville. Det, det var för några månder sedan.Jag ville ungefär se ut som Nicole på bilden.

Jag gjorde allt för att bli smal, och ett tag var jag på god väg, jag vägde strax över 50 kg gränsen och var helt klart nöjd. Eller nej, det var ju det jag inte var. Det var ju det som var problemet. Jag hade en del vänner som stöttade(?!?!?!?!) och en del som lämnade mig och en del som inte brydde sig. (Jag vet inte riktigt vilken av alternativen man ska välja som vän när ens kompisar bantar, helt ärligt. Att sötta är ju bra, men det finns gränser. Att lämna någon är inte okej, oavsett vad det gäller och att inte bry sig kanske inte var helt rätt heller. ) Men ville fortfarande gå ner! vänd punkten kom när en Alex kom till Sverige för att hälsa på mig och han kommenterade att jag blivit smal, dock inget emot vad han är, men han tyckte att jag blivit smal. Och det bara slog mig, vafan håller jag på med?! 2 av mina bästa vänner har dött i anorexi, Alex kommer alltid bära med sig sin "sjukdom" hela livet. Jag blir inte en bättre människa genom att gå ner i vikt, man blir inte en bättre människa av att gå ner för mycket i vikt. Kanske kan bli en bättre människa genom att gå ner i vikt lite, om det är för att förbättra självförtroendet, och om det gäller kanske 2 kg, men annars nej! Alex blev nästan förbannad på mig, och jag blev nog det på mig själv oxå. Besviken och förbannad att jag hade låtit mig sjunka så långt ner. Jag sa till folk att jag slutat skada mig, men egentligen bytte jag bara metod. Och det var nog här någonstands jag bestämde mig, inge mer banting. Inte på ett fel sätt i sådanfall. Hitils hade jag gått ner 10(!) kg. Jag började jobba på det, och det gick bättre och bättre. Idag, 5-6 månader senare sitter jag här och skiter fullständigt i om någon tycker att jag är tjockis. Jag vet att jag inte är det och jag väger inte sååååå mycket att man kan räkna mig som tjock, jag är normalviktig(!). Jag har ett BMI (=Body max index) på 20.6 nu, och det är bra. Det är en så kallad "idealvikt" enligt mätningarna. Och Nu? Nu kämpar jag för att både få mig själv att tycka jag är bra som jag är men oxå för att få folk, framförallt mina kompisar, att tycka de är bra som de är! Att vara en size 0 är inte vettigt eller nyttigt för kroppen! Nu gillar jag att ha en vettig kropp, en frisk kropp! Kurvor det har jag en del och jag är sådan bara. Jag är ingen nicole Richie. Utan jag är mer normal helt enkelt. Även om min dröm helt klart skulle kunna vara att se ut som Tyra Banks! Som för den delen är SJUKT SNYGG!





Jag skall ge mig själv all den kärlek jag förtjänar.
Jag skall behandla mig själv med respekt.
Jag skall sluta misshandla mig själv.
Jag skall sluta tala illa om mig själv.
Jag ska sluta fred med mig själv.  © L i n B o r g m a n


PUSS